Jag har nu hittat litteratur till mitt projekt och dessutom kommit på den bra form att skriva i då jag inte vill skriva en traditionell uppsats. Jag ska skriva det som en saga/myt från en mamma till ett barn, där hon berättar om var de kommer ifrån och var de är på väg. Detta berättar hon utifrån en bild som hon vävt på sin väv. Jag kommer på något sätt koppla det till min egen saga om var jag kommer ifrån och vart jag är på väg. Jag har inte börjat skriva än men jag har börjat skissa upp fakta som jag vill ha med och börjat läsa böcker jag kommer använda mig av. Det är bland annat boken "rötter och fötter" av Thomas Hylland Eriksen.
"Vår kulturella identitet förändras ständigt och det tycks ske i en allt snabbare takt. Träd har rötter - människor fötter. Vilka värden är beständiga och vilka har vi rätt att värna när samhället hyser alltfler människor med olika kulturella värderingar? Finns det några absoluta gränser som ej får överträdas och hur motiverar vi dessa? Är det möjligt att i ett liberalt, arbetskraftsrörligt samhälle samtidigt upprätthålla någon form av nationell identitet?" (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9157804389).
Jag tror den boken kan vara bra till min typ av arbete och det temat jag skriver om.Sen kommer jag även använda mig av Stier och hans böcker "identitet, människans gåtfulla porträtt" och "kulturmöten". Detta är de böcker jag ska använda mig av när det gäller delen om identitetsfrågan som vi alla ställs inför och hur det kan ha påverkat mayakulturen i Guatemala.
Det känns skönt att ha kommit igång, nu vet jag vad jag ska göra, så nu är det "bara" att göra det.
Min syster fick barn den 4 april och imorgon blir lilla Vera en vecka. Det tog några dagar innan min syster och hennes sambo kom på ett namn så att tag var hon "bebisen" eller "min systerdotter". När hon fick ett namn så kände jag att hon verkligen blev en individ, hon fick en identitet. Jag vet inte varför hon fick det då och det har fått mig att börja undra när man blir en individ? När får jag min första identitetsetikett? Jag menar, det första vi säga till många nya människor vi träffar är ju våra namn.-Hej mitt namn är... Vi säger ju aldrig vilket kön vi är
- Hej jag är en kvinna... för det räknar vi med att folk ser eller hör. Det hörs på våra röster eller syns på hur vi klär oss eller hur vår kroppsform ser ut. Vi säger inte heller vår ålder eller vart i kommer ifrån. eller vart vi är på väg. När man gör enkätundersökningar så är de ofta anonyma, våra namn finns inte med...men finns vår identitet med ändå?
Jag vet eller tror att vi är mer än våra namn så varför fick jag då känslan att Vera blev först en individ när hon fick sitt namn? När jag möter människor jag inte känner när jag inte vet deras namn är de individer i mina ögon? Eller blir de först det när jag vet vad de heter, hur gamla de är, eller när det djupare än så?
Ja livet är inte alltid lätt, men det är underbart!
Det var allt för mig denna gång, hoppas ni får en underbar morgon, förmiddag, eftermiddag, kväll och natt!
Stora kramar från en röst från lilla landet lagom!
Gott att följa dig i din process och se hur du växer in i uppgiften allteftersom! Det är som du skriver upplyftande och härligt att plötsligt bara "veta" hur du skall skriva så att det blir så mycket du som möjligt. Livet är definitivt inte alltid lätt men oftast alldeles, alldeles underbart! Stor KRAM och stort lycka till med skrivandet Kajsa!
SvaraRadera