Uppgift 4 Kultur och identitet!
Vilse i sin identitet och kultur och om att hitta rätt!
Orden kultur och identitet är något vi möter i vår vardag.
Kanske inte just orden i sig men dess innebörd, som tillexempel: Var dig själv!
Hitta dig själv! Följ din väg! Ta seden dit man kommer! Respektera andra! Alla
är unika! Men vad innebär orden Dig själv? Vad menar vi när vi säger Hitta dig
själv? Vem är det man ska hitta? Vem är jag? Vad innebär det att jag ska
respektera andra? Vad är det jag ska respektera! Jag frågasätter inte att vi ska
göra detta, utan försöker ta reda på innebörden av dem. Jag kommer i denna
uppgift utgå från Jonas Anderssons historia om sin tid i fängelset San-Pedro i
Bolivia då jag har läst boken ”El Choco, svensken i Bolivias mest ökända
fängelse.” Jag kommer att kolla på olika händelser i hans liv och sedan koppla
det till vad Jonas Stier skriver om Kulturmöten och identitet. Sedan kommer jag
avsluta med att koppla begreppen till mitt liv och min vardag.
Jag och Jonas Andersson delar Nationaliteten, samma land,
språk kanske till och med traditioner men sedan tar liknelserna slut. Hans
kulturer, omgivning, identitet är så olik min att vi skulle kunna komma från
olika världar. Men det gör vi inte. Vad är det då som gör att våra liv ser helt
annorlunda ut?
När jag var 3 år skolkade Jonas från
skolan, låste in en städerska i en skrubb och började umgås med ”fel”
människor. Han sågs alltid som en snäll, social kille av sina klasskamrater men
av personalen sågs han som en bråkstake. Men vad har han för identitet? Hur
kommer det sig att han valde den kultur han valde?
När det gäller frågan; vem är jag? Så kan man
se det från olika vinklar menar Jonas Stier. Dels så kan man se det som ett
subjektsjag, alltså att jag besitter en identitet och en känsla att vara jag.
Sen kan man också se det som ett objektsjag, då handlar det mer om att jag ser
mig själv som en svensk, osäker, ambitiös. Det ”jag” jag ser hos Jonas i boken
är just objektsjaget, jag kan inte nå hans känsla om att vara ett jag. Dessutom
är jag någon utifrån som tolkar det jag läser. Jag känner inte Jonas personligen
så jag kan inte tolka honom direkt utan måste gå via bokens beskrivning av
honom.
När jag läser boken idetentitet av
Jonas Stier blir det lite tydligare vad det är jag ska leta efter hos Jonas
Andersson, alltså vem han är. Han
skriver bland annat om att identiteten är många saker på en gång. Vi har en totalidentitet
som visar hela vårt självporträtt. Men porträttet består av olika delar. Då
handlar det bland annat om självuppfattningen. Hur vi ses på oss själva. Jag
blir lite nyfiken på hur Jonas såg sig själv. Jag får reda på hur
klasskamraterna, hans mamma och hans lärare såg på honom. Men en viktig del av
vårat ”jag” är hur vi ser på oss själva. Hur vi ser oss själva tror jag
förändras med tiden och med alla händelser i vårt liv. Det som Jonas Andersson
är med om förändrar hans liv och troligtvis även hans självuppfattning.
Enligt Jonas Stier så handlar identitet om något som
ständigt förändras. Det är inte konstant. Detta kan man tydligt se när det
gäller Jonas Anderssons liv. När han kommer till Bolivia, möts han av en hel
annan kultur, han får identiteten ”gringo”. Dessutom är han där för att göra
något han vet är olagligt. Han är knarklangare. Han är Svensk. Han kan inte
göra sig förstådd. Det är mycket som händer med honom i detta skede i hans liv.
När han sedan kommer tillbaka till Sverige, så har han blivit en gift man,
pappa och drogfri. Identiteten kantas av händelser i våra liv. Detta kan vara
händelser som sker efter medvetna val eller så kan det vara oavsiktliga
resultat av handlingar vi gör. Om vi går tillbaka till Jonas i boken El choco
så kan vi se att några av de händelser han är med om är medvetna val. Men det
är också tillfälligheter. Vilka vi umgås med tror jag har stor påverkan på
vilka val vi gör och vilka resultat det leder till vare sig de är medvetna
eller inte. Han valde att börja med droger men frågan är om det verkligen är så
enkelt. I boken identitet tar Jonas Stier även upp att vi går alla igenom faser
i livet. Det handlar då om barndomen, ungdomsåren, trettioårskrisen, ålderdomen
för att nämna några. I dessa faser så är identiteten i fokus. Men trots att
dessa faser förändrar våra liv menar forskningen på att vi ändå förblir samma
person. Stämmer detta? Till viss del tror jag det. Jonas Andersson åkte till
Bolivia för att han inte ville att hans familj skulle råka illa ut eftersom att
var skyldig massa pengar.
När Jonas kommer till Bolivia, kommer han även till en ny
kultur. Kulturen runt omkring oss är något vi tar för givet, det är inget vi
reflekterar över. Men den påverkar oss, styr oss. Man skulle kunna säga att vi
är fångar i vår kultur. Men vad händer då när vi kommer från vår kultur?
Kultur och språk är sammanlänkande så jag tror
att om man kommer till ett annat land eller en annan kultur inom sitt land så
blir det mycket mindre omtumlande om man kan göra sig förstådd på det språk som
används. Som jag nämnt flera gånger tidigare så kan inte Jonas spanska. Så när
han kommer till till Bolivia blir kulturkrocken stor. Dessutom åker han dit
ensam så han har ingen som han kan göra sig förstådd med. Vilken jag tror också
kan underlätta om man har. Sedan när Jonas åker fast och hamnar inne på
San-pedro fängelset blir det ytterligare ett steg ut i det okända. Här handlar
det inte längre om språket, här handlar det om en helt ny form av kultur. Det
är ett samhälle som styrs av kriminella. Det är så olikt det svenska samhället
man kan komma dessutom ser fångarna honom som en rik gringo, vilket han inte är
då han inte har några pengar. I Sverige är Jonas fattig, han har stora skulder
han inte kan betala men här i Bolivia får han identiteten som rik. Så här
skiljer sig hans subjektjag med hans objektsjag och även hur andra tolkar
honom.
Jag ser sig själv som Svensk, fattig men får
identiteten rik gringo. Under åren i fängelset så ändras hans identitet. Han
gifter sig, blir pappa och även drogfri. Han är inte samma person som åkte till
Bolivia som åker tillbaka till Sverige. Han har förändrats av alla de
erfarenheter och händelser som han var med om. Men han har kvar samma
grundvärderingar, familjen är fortfarande viktig för honom.
Det är mycket som jag kan känna igen mig i när jag tänker på det Jonas var med
om. Jag har inte suttit i fängelse men jag har varit i ett land, i en kultur
där jag hade svårt att göra mig förstådd. Jag hade även svårt att ta till mig
allt jag såg och hörde då språket hindrade mig.
Kulturen kan man se på olika sätt. Jonas stier skriver i sin
bok kulturmöten om detta. Språket är en del av kulturen. Om vi inte kan förstå
eller göra oss förstådda så kan vi inte ta del av hela kulturen. Det kanske
rent av är den viktigaste kulturbäraren tillsammans med människorna. Det är
också avgörande var, när och hur språket uttrycks. Så det handlar inte bara om
vilka ord som används. Vi har även kroppspråket som vi kan använda om orden
sviker. Vi kan se vad en person säger genom att kolla på personens blickar, miner
eller ansiksyttryck. När vi möter en ny kultur så måste vi släppa på djupa
tankemönster och beteenden om vi haft sedan barndomen. När vi möter människor
med en annan kultur så kan det hända att de bestämmer hur vi ska bete oss. När
Jonas kommer till San-Pedro så måste han anpassa sig efter de regler som finns.
I detta fall så handlar det mycket om hierarkimönster som finns bland fångarna.
En annan intressant aspekt på kultur som
Jonas Stier tar upp är att det finns olika nivåer när man kollar på kultur i
ett land, i en grupp eller oss en individ. När det gäller kulturen i landet så
kallas det att man kollar på samhällsnivå. Då handlar det om normer, värden,
språk, traditioner, vanor och religion. Om vi här utgår från den kulturen Jonas
Andersson möter i Boliva och kollar på den på den här nivån.
”Jonas
hade sällan känt sig så ynklig och ensam som där han gick bakom gubben på
grusstigen in mot regnskogen. Det bultade i huvudet. Han kände sig smutsig och
varm. Dessutom var han helt i händerna på en indian han inte gillade. Som
pratade ett språk han inte förstod. Som ledde iväg honom på en stig han inte
ville gå på. I ett land han inte ville vara i. För att träffa människor han
inte ville ha med att göra”
Detta är ett citat från boken El Choco. Det är när Jonas precis kommer till
Bolivia. När jag läser detta stycke så kan jag tydligt se att han är inte
intresserad av den kulturen han möter. Han vill bara bort därifrån, vilket jag
tror hindrar honom från att lära sig av kulturen och ta del av den. I och med
att han möter två olika kulturer så blir båda lidande på grund av att han hatar
en av dem. Det handlar om drogkulturen, han vill inte vara en del av den, men
måste för att kunna skapa en annan kultur hemma i Sverige.
Men på grund av detta så är han inte heller
villig att ta del av den andra kulturen i Bolivia. Om man tittar på vilka
värden, normer, traditioner som Jonas möter när han kommer till Bolivia, så är
det pengar, knark, smuggling dels av knark men också av honom själv. Dessutom
handlar det om väntan. Hela tiden innan han får åka till flygplatsen så väntar
han, han är nervös för det han kan göra vilket gör att hans tankar inte kan
koncentra sig på något annat. Han missar mycket av den andra kulturen.
Men när han träffar sin blivande fru så är det första steget i att ta del av en
kultur utanför drogerna. Han blir vän med hennes bror och vänner. Han blir en
del av en gemenskap. Detta menar Jonas Stier är viktigt för att känna sig
bekväm med en kultur. Att känns utanförskap kan bero på olika anledningar, dels
för att man själv sätter sig där, det han handla om sin självuppfattning. Men
det kan också handla om stereotyper.
Samhället sätter upp normer och om man
hamnar utanför dessa så hamnar man i ett utanförskap. Detta gör att många har
svårt att komma ur ett normbrytande beteende som till exempel missbruk. Men
Deysi vet inte om vem Jonas är när de träffas, det hon vet är att han är en
gringo och att hon trivs med honom, detta gör att Jonas kan släppa på den
”roll” han har fått av sin omgivning och även gett sig själv. Han kan skapa en
ny identitet och bli en del av en ny kultur. Detta tror jag har stor betydelse
för hans utveckling och de förändringar som sker med hans identitet. Det är
inte bara vi som formar våra egna identiteter, vår omgivning ger oss sin bild
av hur de ser oss och så börjar vi formas.
Man kan även se detta utifrån Deysis perspektiv. Hon möter
också en ny kultur och hennes möte med Jonas formar om hennes identitet. Det är
inte vara Jonas som är en del av kulturen inne på San-Pedro även Deysi blir
det. Hela historian slutar med att Jonas, Deysi och deras två barn åker till
Sverige. Här är det Deysi som möter en ny kultur och kommer till ett land där
hon har svårt att göra sig förstådd. Hon måste lämna sin familj, bakgrund,
vänner. Alla personer som har varit med och skapat hennes porträtt. Hon tar nya
steg precis om Jonas i att hitta sig själv.