En kopp te med ett budskap och en saknad efter orden!

Jag sitter och väntar på att min vän ska komma hem och att lasangen ska bli färdig. Dricker te och lyssna på musik. Har släckt ner och tänt ljus. Spionerar lite på grannen i huset mittemot som spelar gitarr.

Jag har fastnat i tankarna. För att fortsätta med väven måste jag komma på ett sätt att få fast den i väggen. Jag vet hur men jag vet inte var. En krok, och en stol där jag kan sitta och ta del av kulturen. I Guatemala binder de ofta fast den i ett träd men snön ligger som ett täcke runt mig och termometern visar minusgrader. När det gäller det skrivna ordet så har det inte blivit synligt på papper än. Det ligger fortfarande osynligt i mina tankar, långt inne så inte ens jag kan se det än. Jag skulle gärna vilja ha lite tips på böcker/filmer att använda mig av. Musik är även något jag skulle uppskatta att få tips på. En not kan hjälpa mig hitta rätt.

Ett budskap från dagens kopp yogi te: Laughing is the same everywhere in the world!
Varma kram från rösten från lilla landet lagom!

Freden måste komma först!

Hur är det att hålla kvar i gamla traditioner i en värld som befinner sig i ständig förändring? Vad betyder det för världen? Vad betyder det för dig?
Jag har nu börjat med min väv. Det är en tradition som funnits i Guatemala i flera hundra år. Hos mig har den funnits i ett år. I deras hantverk finns deras historia. Den berättar varifrån de kommer och att man är stolt över det.
Det är här min skriftliga del kommer ligga. Jag kommer fokusera på att berätta bakgrunden till hantverket, hur det påverkar deras kultur. Detta kommer jag sedan koppla till den värld vi lever i, där den tekniska utvecklingen rusar fram. Hur är det att leva i en tradition som är flera hundra år i en värld där allt ska gå fortare och fortare. Där modet ändras och där livsstilar krockar med varandra? Ni kommer även att få följa mitt praktiska arbete med väven och mina tankar som väcks medan jag arbetar med den. Jag håller nu på att kolla efter litteratur som jag kan använda mig av. Jag har hittat några om vävningen. Det är dels IKAT, gränslösa mönster av Gösta Sandberg och Lena Nessle, sen är det Indianvävning från Guatemala av Lena Bjerregaard. Om ni har andra tips på böcker som skulle passa mitt arbete så tar jag gärna emot tips. Det jag ska göra nu är att klippa och klistra lite för att få inspiration. Jag kommer då göra en form av tankekarta, en ide jag fick av Anneli. När det gäller väven så håller jag på att lista ut hur jag ska fästa den i väggen. Jag tror jag kommer sätta upp en krok som jag kan hänga den i. Men innan jag gör det håller jag på att lista ut hur man gör det så kallade ”Solvskälet” Det verkar svårt och jag förstår inte allt men det ska jag nog få fram så småningom. Jag skulle gärna vilja göra något annat än att skriva en traditionell rapport när det gäller den skriftliga delen. Dock vet jag inte hur jag ska göra det. Jag vill väva in dels om deras kultur, och om den värld vi lever i nu med mitt arbete med väven. Jag vill ha det som en dagbok samt informationsbok, varva mellan text och bilder.Jag tar gärna emot tips när det gäller den delen också.


När jag var hemma hos mamma och pappa i helgen, hittade jag en pärm på gamla kort från när jag föddes och under mina första år. I den fanns det också kort som människor mina föräldrar kände skickat för att gratta dom och hälsa mig välkommen. Då var det även någon som skickat denna dikt av Tage Danielsson! Jag känner att jag vill dela med mig av den! Det är ett råd till ett nyfött barn:

RÅD TILL ETT NYFÖTT BARN
av Tage Danielsson


Innan du blir kapitalist,
kommunist, monetarist,
anarkist, marxist, fascist,
terrorist, imperialist,
socialist, syndikalist,
eller rent av folkpartist,
måste lilla du förstå
att så snart som du kan gå
bör du stultande gå med
i det världsparti för fred
som går före allting annat.
Alla -ismer där vi stannat
är sekunda inte störst.
Freden måste komma först.
Gör den inte det min vän,
kommer inget efter den.

Jag låter denna dikt avsluta detta inlägg och detta är inte bara ett råd till de nyfödda utan det är ett råd till alla!

Kultur och Identitet- en resa genom livet!

Uppgift 4 Kultur och identitet!

Vilse i sin identitet och kultur och om att hitta rätt!

Orden kultur och identitet är något vi möter i vår vardag. Kanske inte just orden i sig men dess innebörd, som tillexempel: Var dig själv! Hitta dig själv! Följ din väg! Ta seden dit man kommer! Respektera andra! Alla är unika! Men vad innebär orden Dig själv? Vad menar vi när vi säger Hitta dig själv? Vem är det man ska hitta? Vem är jag? Vad innebär det att jag ska respektera andra? Vad är det jag ska respektera! Jag frågasätter inte att vi ska göra detta, utan försöker ta reda på innebörden av dem. Jag kommer i denna uppgift utgå från Jonas Anderssons historia om sin tid i fängelset San-Pedro i Bolivia då jag har läst boken ”El Choco, svensken i Bolivias mest ökända fängelse.” Jag kommer att kolla på olika händelser i hans liv och sedan koppla det till vad Jonas Stier skriver om Kulturmöten och identitet. Sedan kommer jag avsluta med att koppla begreppen till mitt liv och min vardag.

Jag och Jonas Andersson delar Nationaliteten, samma land, språk kanske till och med traditioner men sedan tar liknelserna slut. Hans kulturer, omgivning, identitet är så olik min att vi skulle kunna komma från olika världar. Men det gör vi inte. Vad är det då som gör att våra liv ser helt annorlunda ut?
   När jag var 3 år skolkade Jonas från skolan, låste in en städerska i en skrubb och började umgås med ”fel” människor. Han sågs alltid som en snäll, social kille av sina klasskamrater men av personalen sågs han som en bråkstake. Men vad har han för identitet? Hur kommer det sig att han valde den kultur han valde?
    När det gäller frågan; vem är jag? Så kan man se det från olika vinklar menar Jonas Stier. Dels så kan man se det som ett subjektsjag, alltså att jag besitter en identitet och en känsla att vara jag. Sen kan man också se det som ett objektsjag, då handlar det mer om att jag ser mig själv som en svensk, osäker, ambitiös. Det ”jag” jag ser hos Jonas i boken är just objektsjaget, jag kan inte nå hans känsla om att vara ett jag. Dessutom är jag någon utifrån som tolkar det jag läser. Jag känner inte Jonas personligen så jag kan inte tolka honom direkt utan måste gå via bokens beskrivning av honom.
   När jag läser boken idetentitet av Jonas Stier blir det lite tydligare vad det är jag ska leta efter hos Jonas Andersson, alltså vem han är.  Han skriver bland annat om att identiteten är många saker på en gång. Vi har en totalidentitet som visar hela vårt självporträtt. Men porträttet består av olika delar. Då handlar det bland annat om självuppfattningen. Hur vi ses på oss själva. Jag blir lite nyfiken på hur Jonas såg sig själv. Jag får reda på hur klasskamraterna, hans mamma och hans lärare såg på honom. Men en viktig del av vårat ”jag” är hur vi ser på oss själva. Hur vi ser oss själva tror jag förändras med tiden och med alla händelser i vårt liv. Det som Jonas Andersson är med om förändrar hans liv och troligtvis även hans självuppfattning.

Enligt Jonas Stier så handlar identitet om något som ständigt förändras. Det är inte konstant. Detta kan man tydligt se när det gäller Jonas Anderssons liv. När han kommer till Bolivia, möts han av en hel annan kultur, han får identiteten ”gringo”. Dessutom är han där för att göra något han vet är olagligt. Han är knarklangare. Han är Svensk. Han kan inte göra sig förstådd. Det är mycket som händer med honom i detta skede i hans liv. När han sedan kommer tillbaka till Sverige, så har han blivit en gift man, pappa och drogfri. Identiteten kantas av händelser i våra liv. Detta kan vara händelser som sker efter medvetna val eller så kan det vara oavsiktliga resultat av handlingar vi gör. Om vi går tillbaka till Jonas i boken El choco så kan vi se att några av de händelser han är med om är medvetna val. Men det är också tillfälligheter. Vilka vi umgås med tror jag har stor påverkan på vilka val vi gör och vilka resultat det leder till vare sig de är medvetna eller inte. Han valde att börja med droger men frågan är om det verkligen är så enkelt. I boken identitet tar Jonas Stier även upp att vi går alla igenom faser i livet. Det handlar då om barndomen, ungdomsåren, trettioårskrisen, ålderdomen för att nämna några. I dessa faser så är identiteten i fokus. Men trots att dessa faser förändrar våra liv menar forskningen på att vi ändå förblir samma person. Stämmer detta? Till viss del tror jag det. Jonas Andersson åkte till Bolivia för att han inte ville att hans familj skulle råka illa ut eftersom att var skyldig massa pengar.

När Jonas kommer till Bolivia, kommer han även till en ny kultur. Kulturen runt omkring oss är något vi tar för givet, det är inget vi reflekterar över. Men den påverkar oss, styr oss. Man skulle kunna säga att vi är fångar i vår kultur. Men vad händer då när vi kommer från vår kultur?
   Kultur och språk är sammanlänkande så jag tror att om man kommer till ett annat land eller en annan kultur inom sitt land så blir det mycket mindre omtumlande om man kan göra sig förstådd på det språk som används. Som jag nämnt flera gånger tidigare så kan inte Jonas spanska. Så när han kommer till till Bolivia blir kulturkrocken stor. Dessutom åker han dit ensam så han har ingen som han kan göra sig förstådd med. Vilken jag tror också kan underlätta om man har. Sedan när Jonas åker fast och hamnar inne på San-pedro fängelset blir det ytterligare ett steg ut i det okända. Här handlar det inte längre om språket, här handlar det om en helt ny form av kultur. Det är ett samhälle som styrs av kriminella. Det är så olikt det svenska samhället man kan komma dessutom ser fångarna honom som en rik gringo, vilket han inte är då han inte har några pengar. I Sverige är Jonas fattig, han har stora skulder han inte kan betala men här i Bolivia får han identiteten som rik. Så här skiljer sig hans subjektjag med hans objektsjag och även hur andra tolkar honom.
   Jag ser sig själv som Svensk, fattig men får identiteten rik gringo. Under åren i fängelset så ändras hans identitet. Han gifter sig, blir pappa och även drogfri. Han är inte samma person som åkte till Bolivia som åker tillbaka till Sverige. Han har förändrats av alla de erfarenheter och händelser som han var med om. Men han har kvar samma grundvärderingar, familjen är fortfarande viktig för honom.
Det är mycket som jag kan känna igen mig i när jag tänker på det Jonas var med om. Jag har inte suttit i fängelse men jag har varit i ett land, i en kultur där jag hade svårt att göra mig förstådd. Jag hade även svårt att ta till mig allt jag såg och hörde då språket hindrade mig.

Kulturen kan man se på olika sätt. Jonas stier skriver i sin bok kulturmöten om detta. Språket är en del av kulturen. Om vi inte kan förstå eller göra oss förstådda så kan vi inte ta del av hela kulturen. Det kanske rent av är den viktigaste kulturbäraren tillsammans med människorna. Det är också avgörande var, när och hur språket uttrycks. Så det handlar inte bara om vilka ord som används. Vi har även kroppspråket som vi kan använda om orden sviker. Vi kan se vad en person säger genom att kolla på personens blickar, miner eller ansiksyttryck. När vi möter en ny kultur så måste vi släppa på djupa tankemönster och beteenden om vi haft sedan barndomen. När vi möter människor med en annan kultur så kan det hända att de bestämmer hur vi ska bete oss. När Jonas kommer till San-Pedro så måste han anpassa sig efter de regler som finns. I detta fall så handlar det mycket om hierarkimönster som finns bland fångarna.  En annan intressant aspekt på kultur som Jonas Stier tar upp är att det finns olika nivåer när man kollar på kultur i ett land, i en grupp eller oss en individ. När det gäller kulturen i landet så kallas det att man kollar på samhällsnivå. Då handlar det om normer, värden, språk, traditioner, vanor och religion. Om vi här utgår från den kulturen Jonas Andersson möter i Boliva och kollar på den på den här nivån.

 ”Jonas hade sällan känt sig så ynklig och ensam som där han gick bakom gubben på grusstigen in mot regnskogen. Det bultade i huvudet. Han kände sig smutsig och varm. Dessutom var han helt i händerna på en indian han inte gillade. Som pratade ett språk han inte förstod. Som ledde iväg honom på en stig han inte ville gå på. I ett land han inte ville vara i. För att träffa människor han inte ville ha med att göra”
Detta är ett citat från boken El Choco. Det är när Jonas precis kommer till Bolivia. När jag läser detta stycke så kan jag tydligt se att han är inte intresserad av den kulturen han möter. Han vill bara bort därifrån, vilket jag tror hindrar honom från att lära sig av kulturen och ta del av den. I och med att han möter två olika kulturer så blir båda lidande på grund av att han hatar en av dem. Det handlar om drogkulturen, han vill inte vara en del av den, men måste för att kunna skapa en annan kultur hemma i Sverige.
    Men på grund av detta så är han inte heller villig att ta del av den andra kulturen i Bolivia. Om man tittar på vilka värden, normer, traditioner som Jonas möter när han kommer till Bolivia, så är det pengar, knark, smuggling dels av knark men också av honom själv. Dessutom handlar det om väntan. Hela tiden innan han får åka till flygplatsen så väntar han, han är nervös för det han kan göra vilket gör att hans tankar inte kan koncentra sig på något annat. Han missar mycket av den andra kulturen.

Men när han träffar sin blivande fru så är det första steget i att ta del av en kultur utanför drogerna. Han blir vän med hennes bror och vänner. Han blir en del av en gemenskap. Detta menar Jonas Stier är viktigt för att känna sig bekväm med en kultur. Att känns utanförskap kan bero på olika anledningar, dels för att man själv sätter sig där, det han handla om sin självuppfattning. Men det kan också handla om stereotyper.
 Samhället sätter upp normer och om man hamnar utanför dessa så hamnar man i ett utanförskap. Detta gör att många har svårt att komma ur ett normbrytande beteende som till exempel missbruk. Men Deysi vet inte om vem Jonas är när de träffas, det hon vet är att han är en gringo och att hon trivs med honom, detta gör att Jonas kan släppa på den ”roll” han har fått av sin omgivning och även gett sig själv. Han kan skapa en ny identitet och bli en del av en ny kultur. Detta tror jag har stor betydelse för hans utveckling och de förändringar som sker med hans identitet. Det är inte bara vi som formar våra egna identiteter, vår omgivning ger oss sin bild av hur de ser oss och så börjar vi formas.  

Man kan även se detta utifrån Deysis perspektiv. Hon möter också en ny kultur och hennes möte med Jonas formar om hennes identitet. Det är inte vara Jonas som är en del av kulturen inne på San-Pedro även Deysi blir det. Hela historian slutar med att Jonas, Deysi och deras två barn åker till Sverige. Här är det Deysi som möter en ny kultur och kommer till ett land där hon har svårt att göra sig förstådd. Hon måste lämna sin familj, bakgrund, vänner. Alla personer som har varit med och skapat hennes porträtt. Hon tar nya steg precis om Jonas i att hitta sig själv.