På väg framåt på en grusväg!

Så nu har jag kommit en bit till...det blev fel första gången, men det var bara att börja om. Nu hoppas jag att jag har fått till det. Det är roligt, nu när jag har börjat känns det mer som  en verklighet än en dröm som det kändes lite som förut. Så nu är varpen klar så nu är det bara att få till väven. under tiden jag har jobbat har det strömmat ut ursprungsmusik från Syd och Nordamerika från högtalaren för att få rätt stämning.
Det kommer även lite fler bilder på mina framsteg. Jag kommer säkert göra fler misstag på vägen men vad vore det för väg att gå på om det inte finns lite gropar och stenar att snubbla på. Det skulle vara en motorväg men det är jag inte intresserad av. I alla fall det var allt för mig denna gång! Ha det bäst och glöm inte bort att krama människor i din närvaro och ge gärna bort ett eller flera leenden!

Stora "cyber"kramar

1000 pusselbitar och en upp och ner vänd stol!

Jag är trött men ändå rastlös! Vad gör man då en lördagkväll kl 21:50?
 Svar: Jo man börjar med sitt vävprojekt! Medan min kompis lägger ett pussel på 1000 bitar (det är ungefär så mitt liv känns ibland, som ett pussel med 1000 bitar) så vänder jag upp och ner på en stol (nej inte mitt liv) och börjar med varpen som det så fint heter. Jag har inte börjat bygga väven än men utan varpen blir det ingen väv och någonstans måste man ju börja. Detta inlägg blir inte så långt och filosofiskt men det kommer lite bilder på hur långt jag kommit nu, och det är väl så man säger att en bild säger mer än tusen (pusselbitar) ord!

        Det var allt för mig denna gång! Ha det bra och ta hand om er och alla i er omgivning! 

Ps. Jag hade en vän på underbara facebook som hade delat med sig av detta foto och jag måste bara säga en sak och det är: Amen!